Fråga om det där med bokomslag igen. Jag har ju lite det där tvånget inom mig, att även om jag är amatör när det kommer till att teckna och måla, så känner ju jag någonstans att jag hållit på med det i så många år.
Även om jag har väldigt mycket kvar att lära mig, så känner jag ändå att jag är för bra för att inte ens göra mina egna omslag eller illustrationer. Ska jag betala pengar för att anlita en illustratör att teckna och måla, mina kartor, mina varelser, mina karaktärer, och mina platser, som jag uppfunnit och hittat på till min värld, enbart för att jag inte riktigt har den där som krävs för att skapa ett attraktivt bokomslag.
Jag skryter inte när jag säger att jag är bra på att teckna. Men jag är fortfarande en självlärd amatör och inte tillräckligt bra för att använda min talang till det jag vill använda den till, i det här fallet bokomslag. Många hävdar att mina bokomslag och illustrationer skulle passa bättre en betydligt yngre publik. Och jag håller med där. Men jag skriver ju inte för barn och ungdomar, jag skriver ju för vuxna. Hur ska jag kunna nå framgång med mina böcker, när jag inte gör tillräckligt bra omslag för att vuxna ska vilja köpa boken.
Men jag har precis insett att jag kanske måste skippa det där med att det ska se så realistiskt ut. Jag kanske borde uppfinna en egen stil istället. Inte en stil som ser tecknad, barnslig eller naivistisk ut, men en lite mer abstrakt eller avvikande stil. Man ser direkt att det är Per Åhlin som gjort en särskild teckning, trots att man aldrig sett den innan. Detsamma gäller Tove Jansson. Direkt kan man se hennes teckning och säga: “Det här är Tove Jansson utan tvekan. Hundra procent att Tove Jansson har gjort denna.” Och jag tänker mig att jag kanske också måste hitta på en lite mer orealistisk stil. Men går det att använda mindre realistisk stil utan att det ser ut som en barnbok? Eller blir det per automatik så att man tror det är en barnbok, när man frångår det här med proportioner, ljus, skugga och geometri?
Kom gärna med tips på konstnärer som trots sin lite mer orealistiska stil, ändå illustrerar vuxenböcker. Och med orealistisk menar jag inte surrealism eller abstraktism, utan som ändå tydligt föreställer ett motiv. Jag måste ju någonstans inse mina begränsningar och acceptera att jag måste lära teckna realistiskt innan jag ens försöker ta mig an den uppgiften. I värsta fall får jag ju bita i det sura äpplet och betala för konstkurser och konstskolor. Men innan jag tar det beslutet vill jag gärna öppna upp mig för nya stilar som kanske passar mig bättre än just realistiska stilar.
Här har jag några exempel på helt nya teckningar där jag inte ens försöker göra det realistiskt, utan helt och hållet utgår från den stil jag har och det jag redan kan.
