Mannen är kanske mest känd för sin roll som Greve Dracula, och senare Saruman i trilogin om Härskarringen. Men i hela hans långa liv har han åstadkommit mycket annat också.
Visste du att Christopher Lee, må han vila i frid, var det största Tolkien-fan man kan föreställa sig? Många säger att fantasy är barnsligt och så, framförallt många äldre människor som ofta har svårt för orealistiska berättelser. De tillhör den generationen som gärna vill ha någon form av verklighet i sina böcker och filmer.
Men Christopher Lee var väldigt gammal när han dog. 93 år och ändå helt pigg och klar i huvudet. Och han tillhörde en av de få i sin generation som älskade Tolkien med en sådan enorm passion. Han kanske fortfarande var det här “fantasybarnet” som aldrig riktigt mognade och rättade sig i ledet av realism.
Lee var bara knappt en ungdom när “Hobbiten” kom ut. Hela hans tonårsperiod och unga vuxna liv var kanske också den period då Tolkien slog igenom och nådde sina största framgångar med sina böcker. Christopher Lee tillhörde alltså den första generationen av “Nördar” som älskar fantasy. Han var ett stort fan av Tolkien, som han dessutom träffade personligen och pratade med. Dessa möten var inte ens på någon fanträff i Lees ungdom, utan ett ömsesidigt samtal mellan två stjärnor. Jag vet inte om de kände varandra så pass bra att de kan betraktas som vänner. Men de hade i alla fall ett eller flera samtal med varandra.
När Lee spelade Saruman, så gick han all the way och gjorde det så jävla bra. För han visste precis hur Saurman skulle vara. han hade det i sitt huvud. Kan det kanske ha varit så att han förstod Tolkien mer än alla andra skådespelare i filmerna, eftersom han träffat honom och därför fått en mer korrekt bild av vad som pågick i Tolkiens huvud.
JRR Tolkien och hans barn och barnbarn säger ofta att Sagan Om Ringen-filmerna inte alls är som Tolkien hade tänkt sig. Även om de följer storyn ganska bra, så hade Tolkien troligtvis en helt annan bild i huvudet om hur allt såg ut, än vad de som läste hans böcker och såg filmerna hade.
Men jag tror att åtminstone Christopher Lee kanske var den skådespelare i filmerna, som kanske förstod Tolkien bäst! Han växte upp i en tid då det inte fanns fantasyfilmer på det sättet som idag. Det var först Hollywoods actionfilmer som fick lära oss om hur en riktigt bra actionrulle ska vara och det är denna dramaturgi som de yngre generationerna tänker sig att Sagan om Ringen skulle se ut.
För på den tiden fanns inte specialeffekterna till att kunna göra Tolkiens bok rättvisa. Tolkiens barn och barnbarn har själv sagt att filmerna är typiska actionrullar, som JRR Tolkien själv aldrig hade tänkt sig.
Men Christopher Lee, han visste troligtvis bättre än alla andra om hur Tolkien ville att Saruman skulle vara.
Christopher Lee är kanske den största “skurken” genom filmhistorien. Ingen är så bra som honom, på att spela riktigt onda och obehagliga karaktärer.
Trots hans intensiva ögon och väldigt “luriga” approach i varenda film han medverkat i, verkar han dock vara världens trevliga och goaste människa i verkligheten. Men när han spelar skurk, så vill man bara slå till honom på käften för han är så fruktansvärt trovärdig i sin roll.
Jag skulle egentligen skrivit detta för något år sedan då Christopher Lee faktiskt dog, men det är först nu som jag på allvar börjat förstå hur enormt viktig Christopher Lee varit för Sagan om Ringen-trilogins utformning.
När Saruman blir dödad av en kniv i ryggen i Konungens Återkomst, en scen som tyvärr tagits bort i bioversionen som de flesta sett, så hade han även insyn i hur den scenen skulle gå till. Peter Jackson ville först att Saruman skulle skrika av smärta när han fick kniven i ryggen, så som många gör i filmer när de blir dödade, vilket faktiskt nästan aldrig är förenligt med verkligheten. Christopher Lee vet nämligen hur man låter av en kniv i ryggen.
Man tappar andan eftersom den penetrerar lungan, och kan således inte skrika av smärtan. Christopher Lee hade nämligen själv varit med i en särskild division av jägare som lönnmördade nazister under andra världskriget.
I “Sagan om de två tornen”, säger Lavskägge det här om Saruman:
“But now he has a mind of metal and weels.”
Det citatet blev verklighet i slutet av Christopher Lee’s liv. Många vet nämligen inte att han även var skolad sångare, och en duktig sådan också. Han gick med i ett symfoniskt Metal-band som hette Charlamagne. Och han sjunger i princip opera. Och det hör man på hans röst även när han pratar normalt. Hans röst är optimal för en manlig operasångare. Det går framförallt att höra på Sarumans mörka stämma, när han håller sitt mäktiga tal till sin nya armé av tusentals blodtörstiga uruk-haier.
Därför är han nu min nya idol bland skådespelare. Alla de saker han gjort i sitt liv, tar aldrig slut.
