Tag: Rasism

Categories
Debatt Politik

Nooshi-effekten

Är det bara jag som tycker att den här människan den coolaste partiledaren på evigheter?

Tydligen är hon redan så populär att pensionstillägget som de rödgröna lade fram igår redan börjat kallas för Nooshi-tillägg! Det var längesedan jag såg någon som lyckas bygga upp en personkult kring sig så snabbt. Hon är inte längre bara en partiledare för vänstern. Hon är ”Nooshi” Ett nytt fenomen som många har starka åsikter om.

Hon har lyckats uppfylla en milstolpe jag drömt om i tio år. Att införliva populismen i vänsterpartiet. Sjöstedt var lite inne på samma spår, men han vågade inte riktigt gå all the way med populismen som Nooshi faktiskt gör. Hon är en av Sveriges första riktigt framgångsrika vänsterpopulister vilket jag tror kommer göra vänstern till tredje största parti om inte allt för avlägsen framtid.

Hon är också en väldigt självsäker stark kvinna med attityd och väldigt vacker. Nu vet jag att man inte får säga så, men jag tycker faktiskt hon är väldigt vacker. Det betyder inget för varför jag stöttar vänstern, i så fall hade jag ju varit bisexuell, eftersom jag stöttade vänstern redan på Jonas Sjöstedts tid. Och till och med jag kan tycka Sjöstedt är lite sexig med sitt nya skäggstubb som han har odlat sedan han lämnade partiledarposten. Oavsett så brukar det alltid finnas obestämda väljare och de brukar alltid lockas av en partiledare som ser bra ut.

Liberalernas gamla partiledare, Bengt Westerberg, lyckades fånga många medelålders kvinnors hjärta för att han var så snygg och sexig. Liberalerna, eller Folkpartiet som det hette då, red på den så kallade “Westerberg-effekten”, som innebar att partiet ökade i opinionen för att Bengt Westerberg var attraktiv för många kvinnor. Nu kommer vi förhoppningsvis få en Nooshi-effekt som gör att tonårskillar som inte kunnat bestämma sig, väljer Vänstern istället för SD.

Nåväl, politiken är det viktigaste, personen är sekundärt, och utseendet är inte relevant alls, eller bör inte vara det. Men tyvärr finns det ju studier som visar att utseendet faktiskt spelar roll, vilket det kanske inte borde göra. Oavsett så är jag övertygad om att den här fantastiska människan kommer sätta spår i svensk politik, och säkert uträtta större saker än vad vänsterpartiet tidigare har haft möjlighet att genomföra.

En av de viktigaste sakerna som förvisso redan Sjöstedt började med, men som hon också använder mycket mer frekvent, är att hon brutit mot tabut kring att samarbeta med ”fiender” i enskilda sakfrågor. Något som gör sossarna och Centern både arga och avundsjuka.

Även om det är bra att vänstern fått en stor ikon att se upp till, så måste man ju givetvis vara försiktig med det också. Personen får aldrig bli viktigare än politiken. Det är klart. Alla partier är ju mer eller mindre centrerade kring partiledaren, men ett parti är ju också ett lag. Även om det kanske är rimligt att partiledaren ligger i fokus, så får det ju inte överskugga partiet, medlemmarna och deras ideologi. Och vänstern har ju också det tänket i sin ideologi att alla ska med och att ingen liksom är för mer än andra.

Men kollektivismen i sig får ju inte heller gå för långt. Politiken blir lätt tråkig när den blir opersonlig. Där måste alltid finnas någon form av ledargestalt som driver partiet och får människor att bli intresserade av partiet. Och nej, jag tycker inte att Nooshi Dadgostar ska få en guldstaty som folket vallfärdar till för att lägga blommor. Jag tror inte att Nooshi Dadgostar slog hole in one på första slaget första gången hon spelade golf. Och jag tror inte heller att hon kommer konserveras i en glaskista inuti i ett palats där folk kan komma och titta på henne när hon har dött.

Men jag tror ni fattar poängen. Det finns en balansgång mellan kollektivism och personalism och den gränsen är ofta inte helt lätt.

Viktor Barth-Kron, som jag aldrig hört talas om, passar på att dra kommunistkortet. Nooshi svarar som en ledare och som en boss.

Det är nästan så man skulle göra en meme av det. Ni vet den där med de svarta snubbarna i parken som blir så imponerade av något att de får panik och skriker “Ooooooooh!” Klippet brukar användas på internet efter en videosekvens där någon blir ägd.

Den här bilden illustrerar väldigt tydligt skiljelinjerna i svensk politik. Det är så uppenbart att Annie Lööf är så nöjd och belåten över att ha sagt något riktigt otrevligt om Nooshi och Vänsterpartiet. Det är därför hon ler så belåtet. Man kan se att vreden i Nooshis ögon. Här har vi två människor som hatar varandra riktigt mycket.

Categories
Debatt Historia Politik

Så skapas ett rasistiskt parti

Jag skulle vilja dela med mig lite funderingar kring vilka SD-väljarna är, varför de röstar på SD, och vad det är som blivit fel i politiken som banat väg för SD.


Man kan säga att det finns tre sorters SD-väljare. Nu talar jag i väldigt generella termer här, för att det ska bli så begripligt som möjligt.

  1. Missnöjesröstarna. Undersökningar visar att en stor del av SDs väljare inte ens delar SDs grundläggande värderingar. De röstar enbart på SD av missnöje, för att röra om i grytan, vilket enbart kan betraktas som dumt och ansvarslöst. Man ska väl rösta på ett parti för att man tycker de är bra, inte för att man tycker att de andra partierna är så dåliga.
  2. Gräsrötterna. Före detta socialdemokrater och moderater, till största delen i alla fall. Många av dessa är hängivna Sverigedemokrater, trots sitt tidigare ointresse för politik. De är också missnöjda, men till skillnad från den föregående kategorin delar de SDs grundläggande idéer. Många av dem uttrycker sig hatiskt på sociala medier.
  3. Sedan finns det en tredje grupp. Eliten. Sverigedemokraternas politiker och deras innersta kärna av kollaboratörer, sponsorer, deras röster utåt och de som aktivt hjälper partiet att nå ut med sitt budskap. Här talar vi om en sofistikerad och prydlig grupp av ideologiskt övertygade människor, med konsten att tala och med bra koll på politik. De vet hur man ska uttrycka sig för att inte skapa mediadrev och tillhör ofta de högre skikten i samhället. Här finns Twitter-högern och kända debattörer på sociala medier. Till och med personer som officiellt inte är sverigedemokrater eller har några direkta kopplingar till det partiet finns med. Men de bidrar indirekt till att SD normaliseras och dessutom delar de väldigt mycket av deras tankegods. Detta är enligt mig den farligaste falangen.

Samtidigt som nära nog hälften av SDs väljare inte ens delar SDs uppfattningar så finns det lika många som inte röstar på SD, trots att de har ungefär samma uppfattning som partiet. De väljer att inte rösta på SD, dels på grund av att partiet har stora problem med rasistiska skandaler, och dessutom en djupt rotad rasistisk historia som de ännu inte har gjort upp med.

Den senare delen är ett uttryck för Mattias Karlssons ambition, som han skrev om för ett par år sedan innan han lade partipolitiken på hyllan. Att skapa en stor konservativ tankesmedja, med nationalistiska idéer. Hans uttalade mål var en bred och mäktig mediekanal som rent officiellt inte är en del av Sverigedemokraterna, men när man tittar under ytan så ser man att personerna bakom har starka kopplingar hela vägen upp till partitoppen. Resultatet är att normalisera SD genom till synes oberoende mediekanaler som får stort genomslag och som inte är en del av SDs officiella varumärke. Genom att kalla sig fristående, kommer folk att tänka: “Nu är det inte bara SD som talar om att minska invandringen. Nu börjar alla andra också prata om det.” Detta blir för många en bekräftelse på att SD skulle ha haft rätt hela tiden.


Men många frågar sig också varför det kunde bli så här. Jag tror frågan är mycket mer komplex än att folk är trötta på problem relaterade till hög invandring och dålig integration. Det finns ett djupare politiskt dilemma och detta kan man se runtom i västvärlden. Begreppet kallas “Den breda mitten.” Skillnaden mellan höger- och vänsterblocken minskar och det börjar spela mindre och mindre roll vilka man röstar på. Politiken blir nästan densamma oavsett vem som har makten.


Centrala delar av denna breda politiska mitten är en vilsen socialdemokrati och en vilsen vänsterfalang runtom i världen, som försöker ha kvar sin makt genom att prata om allt annat än just klass och omfördelning mellan rika och fattiga. För att dölja att de dragit mer mot mitten och åt höger, handlar det nu istället om identitetspolitik. Nu ska man vara för invandring, minoriteter, HBTQ-rättigheter och allt möjligt. Och det är inget fel med att vara för minoriteter, invandring och HBTQ. Det måste man vara enligt mig, för det är väldigt viktiga frågor. Men det får ju inte ersätta klasstänkandet och strävan mot en ekonomiskt rättvis värld. Identitetspolitik kan inte längre användas som en front för att dölja att man dragit sig mer åt höger och slutat prata om klass.


Vi ser det i socialdemokratin i Sverige, som hade makten under åren 1982 till 1991, 1994 till 2006 och även 2014 till idag. Vad har då hänt under denna period i Sverige? Det som undersökningar visar är att klyftorna ökat ungefär lika mycket under denna period, som när borgarna hade makten emellan. Faktum är att Sverige är det land i hela västvärlden, som utvecklats snabbast från blandekonomi till marknadsekonomi. Det är det land i västvärlden där klyftorna mellan rika och fattiga ökat snabbast under de senaste 30, 40 åren. Detta har skett snabbt, oavsett om vi haft borgerligt eller socialdemokratiskt styre.


Samtidigt som detta har lett till att väldigt många människor märkt av ett kallare samhälle, så har vi då ett nytt parti som säger att allt det här är invandringens fel och som utmanar etablissemanget och säger att alla de andra partierna och förstört landet genom en dålig invandringspolitik. Ett gammalt nazistparti som putsat upp sin fasad och ganska snabbt har lyckats vända hela debatten och åsiktskorridåren i Sverige till en mer och mer rasistisk och främlingsfientlig atmosfär. Vi såg samma sak i USA, där Trump gjorde likadant och spelade på människors rädsla och hat mot muslimer och invandrare och vi har sett det i flera andra länder i Europa.
Det här är resultatet av en bred mittenpolitik där skiljelinjerna minskar och folk tröttnar på att ens bry sig om politik. När människor tappar sitt hopp och intresse för politiken, skapas en likgiltighet och passivitet som är lätt att fånga upp av mörka krafter. SDs populistiska retorik är på många sätt attraktiv om man går på magkänsla och sunt förnuft istället för fakta och statistik. Det är ju självklart logiskt att vi inte kan minska arbetslösheten när vi tar in mer arbetskraft. Och det är ju givetvis rimligt att anta, att när allt större resurser läggs på invandring så måste man ta resurserna från andra viktiga områden i samhället. Men fakta och statistik visar att det inte är så enkelt.


Sveriges ekonomi har tjänat 900 miljarder på invandring sedan andra världskriget. 600 000 människor som är födda utomlands går till jobbet varje dag. De jobbar inom vården, i butikerna, som taxiförare, konduktörer också vidare. Många av dem har eget företag och restaurang. Vilka är det som har alla dessa pizzerior och små butiker? Jo, invandrare. Det är inte många svenskar som sitter där, inte. Vilka är det som är några av de mest framstående kockarna, krögarna och restaurangägarna? Jo, invandrare, det är inte så många svenskar där heller.


Så varför detta hat mot invandrare? Jag tror bara hatet mot invandrare är en liten del i ett större globalt komplex. Jag tror egentligen inte det här handlar så mycket om missnöje med invandring. Det är något annat. Det är ett misslyckande från politiskt håll, runt om i världen, att bekämpa klyftor, fattigdom, arbetslöshet och segregation. Ur detta missnöje reser sig partier och agitatorer som till varje pris utnyttjar dessa samhällsproblem, till att locka fram det absolut sämsta hos människor. Hat. Så skapas ett rasistiskt parti.

Categories
Debatt Historia Internet Politik

Konspirationsteorier – Dårskap eller förnuft?

Konspirationsteorier har på senare år kommit upp på tapeten igen. Med internets genomslag uppstod plötsligt en ny möjlighet för vilken galning som helst att saluföra helt vansinniga villfarelser om alltifrån rymdödlor och att jorden egentligen är platt. Men måste alla konspirationsteorier per automatik vara absurda eller för den delen felaktiga? I den här debattartikeln reder jag ut begreppen och ger min egen syn på vilka teorier som är rimliga, och vilka som är ren och skär galenskap.

Den absolut mest absurda konspirationsteorin är den vi får lära oss i media och i skolan. Den officiella bilden som vi fått lära oss är att det INTE ALLS skulle finnas någon världselit som medvetet ljuger för att profitera och sko sig själva. Det i sig är en helt absurd teori. Teorin går ut på att allting är som det ska vara och att det inte finns någon maktelit överhuvudtaget. Tänk om. Den teorin är lika galen och osannolik som teorierna om att månlandningen var fejk eller att Elfte-september-attackerna skulle vara någon sorts inside-jobb.

Det har alltid funnits och kommer alltid finnas en härskarklass som skor sig själva på de breda massorna och håller dem i schack. Sedan kommer det alltid finnas de som förnekar elitens existens och intygar oss att allt är bra. Nu finns det ju de som säger att vi har avskaffat klassamhället och att vi har fullständig demokrati. Man pratar inte om det helt enkelt. Istället sopar man det under mattan och låtsas inte om att det existerar. Det är ju lika mycket klassamhälle idag som tidigare, även om det har andra former och tar sig annorlunda uttryck.


Allting förändras med tiden. Men i grund och botten är principen densamma. En världselit som ljuger oss rakt upp i ansiktet samtidigt som de i hemlighet söndrar och härskar för att uppfylla sina egna intressen. Jag talar naturligtvis inte om guldkrönta kungar och kostymnissar med monokel och hög hatt som sitter i sina slott medan alla bönder svälter ihjäl på de lertäckta åkrarna. Tiderna förändras alltid eliten förändras också. Den maktelit som finns idag ser inte likadan ut som den gjorde för femhundra år sedan.

Den uppdaterar sig och förändrar sig precis som allt annat gör. Ibland blir det till och med ombytta roller. Ibland är det just de vanliga människorna som slår sig samman och krossar eliten, för att sedan skapa en ny elit och bli exakt den elit som de en gång kämpade mot. Man måste kunna diskutera vilka det är som har den verkliga makten i världen utan att få stämpeln som konspirationsteoretiker. Det handlar inte om rymdödlor, illuminati och utomjordingar, utan om människor av kött och blod. Mäktiga människor som skor sig på folket.


Det kanske mest ironiska av allt är ju att så fort man ens nämner detta så finns det vissa som anser att det är antisemitiskt. Vad får de ens det ifrån? Vad har detta med judar att göra ens? Hur är det antisemitiskt att kritisera makteliten i samhället? Det är väl inte specifikt judar som utgör den makteliten. Det finns alla möjliga olika människor med olika religion och bakgrund inom makteliten. Att folk ens lyckas göra de där associationerna till antisemitism, visar ju att de själva förknippar världseliten med judar, vilket ju faktiskt ÄR ett antisemitiskt tankesätt i sig.


Så vi kan vara lugna. Det är ingen vettig människa som tror att judarna styr världen. Det är bara nazister och andra extremister som tror på sådana antisemitiska konspirationsteorier. De som styr världen är helt enkelt bara giriga mäktiga människor från världens alla hörn och med olika bakgrund.
Till viss del är det väl också nazisterna och antisemiterna själva som skapat denna antisemit-stämpeln. Det finns ju trots allt väldigt många konspirationsteorier som faktiskt är antisemitiska på riktigt. Det är klart att det är extremt farligt, särskilt i samband med att dessa teorier faktiskt börjar göra comeback och nå ut till fler och fler människor.


Men nazister och andra antisemiter säger ju inte längre öppet att judarna styr världen. Det är ju inte gångbart längre. Istället använder de kodord. Globalister, Djupa staten, Bilderberggruppen och den nya Världsordningen, är uttryck, som förvisso inte är antisemitiska i sig, men som tyvärr fått en väldigt negativ laddning just på grund av att nazister använder dessa uttryck som ett annat ord för judar.


Ja, man kan kritisera globalister, Världsordningen och Bilderberggruppen utan att det är antisemitiskt, men när man hör dessa ord användas ska alltid vara extra uppmärksam på varifrån man hittar källor. Dessa ord har tyvärr kidnappats av nazister.


Så de som blundar och sätter antisemit-stämpeln eller konspirationsstämpeln kan ju inte ensamma klandras för att det har blivit förknippat med antisemitism. Det är ju också nazisterna själva som börjat använda de här kodorden, som från början inte alls hade något med nazism att göra. Då är det ju heller inte konstigt att folk börjar undra om man är antisemit, när man använder dessa ord.


Med det sagt vill jag önska er alla en god fortsättning och ett gott nytt år. Och kom ihåg att det är en väldigt stor skillnad på att vara paranoid och tro att eliten styr precis allting i minsta detalj, och att vara kritisk och ifrågasätta vilka som styr på ett konstruktivt sätt.

Categories
Debatt Politik

Därför spelar representation roll

För snart en månad sedan fick vi vår första kvinnliga statsminister, vilket var en viktig milstolpe i svensk jämställdhetskamp. Nu kanske vissa av er påpekar att det finns mycket kvar att göra, eller att kön, ras och sexualitet inte spelar någon roll, det är ju kompetensen som räknas.

Och visst, så borde det ju vara. Men det är inte så. Vissa kanske kallar representation och kvotering för symbolpolitik, men det handlar om något annat. Det finns grupper i samhället, runt om i världen, som genom historien legat i underläge och fortfarande gör. De har diskriminerats och diskrimineras fortfarande och hamnat längre ner på samhällstrappan just på grund av dessa strukturer.

Några av er kanske tänker, ja, folk kanske har ett eget ansvar att ta hand om sina liv och göra rätt för sig, och det stämmer kanske i de flesta fall. Men studier visar ju att det inte alltid är så enkelt. Rasistiska, sexistiska eller andra strukturer påverkar grupper och deras makt att delta i demokratin och kulturen på samma villkor som de som inte diskrimineras.

Och det är häpnadsväckande hur många rasister som spyr galla på invandrare, helt plötsligt blir antirasister och hävdar att man inte ska haka upp sig på folks ursprung, ofta för att de känner sig obekväma att få sina privilegier rubbade. Men är det verkligen så att politiska beslut och samhällets utveckling påverkas av hur mångkulturell eller jämlik representationen är i samhället. Faktum är att den faktiskt gör det.

SD fick ju kritik för att de uppmärksammade att kvinnor röstar fel, men de har en poäng i att kvinnor faktiskt tenderar i att rösta lite mer åt vänster, medan män tenderar att rösta till höger. Det kan man se i nästan alla mätningar att det förhåller sig på det sättet.

Man ska inte försöka inbilla sig att detta bara handlar om symbolpolitik. Och vi ska inte tro att samhället inte påverkas av de erfarenheter de bestämmande har, och hur deras erfarenheter kan vara viktiga för deras beslut. Om du är svart och växer upp i en fattig förort med kriminalitet och verkligen har sett samhällets bottensida, och sedan blir statsminister, då är det ju självklart att du inte kommer driva samma politik som en vit person som gått på Lundsberg och ärvt sina pengar från farsan och tjänar miljoner, kanske till och med miljarder. En person som inte alls har utsatts för rasism på det sättet. Erfarenheterna ser annorlunda ut och alla politiker driver ju sin politik efter egna erfarenheter som format deras världsbild.

Detsamma gäller män och kvinnor. Hur kan man tro att en kvinna som faktiskt utsatts för sexism i hela sitt liv, kommer föra samma jämställdhetspolitisk som en man som aldrig utsatts för sexism i samma utsträckning. De har ju helt olika erfarenheter som format deras världsbild. Så, jo. Representation betyder faktiskt något. Och därför är det viktigt att vi fick en kvinnlig statsminister. Sedan finns det så klart mycket kvar.

Här är min lilla uppräkning av alla statsministrar vi haft sedan 1932. Bara män, förutom en kvinna i slutet. Är det fräsch för ett av världens mest jämställda länder?

Love Eliassons hörna Del – 1: Statsministrar
Categories
Debatt Politik

Debatt Igen

Igår började jag förstå lite mer kring det här med så kallad “omvänd rasism.” Även om jag alltid ogillat begreppet “omvänd rasism” så har jag alltid trott att alla kan vara rasistiska mot alla. Jag har till exempel tänkt att en svart kan vara rasistisk mot en vit, men att det är väldigt sällsynt och inte ett strukturellt problem ens i närheten av den strukturella rasism som drabbar rasifierade. Men idag ställde jag mig frågan:
Hur länge har rasism funnits och vilka var det som skapade den moderna rasismen som ligger till grund för hur världen idag?

Tips. Det var inte de svarta, inte Amerikas ursprungsbefolkning, inte östasiater eller semiter. Det var vita människor från Europa och senare i det nya Amerika, där vi tyckte oss ha rätten att ta ett helt land och utrota dess befolkning.

Så jag började läsa definitionen av rasism lite mer noggrant. Rasism som ideologi härstammar från 1500-talet. Innan fanns den inte på riktigt samma sätt. Innan 1500-talet var det mer jämlikt mellan raserna. Man brydde sig inte så mycket om hudfärg. Alla folk var förtryckande och rasistiska och tyckte att de hade rätt att förslava alla de underkastade sig. Men de hade fortfarande inte den här idén om att en människas hudfärg gjorde henne mindre värd. Det är en ganska så ny företeelse som härstammar från 1500-talet. Och oavsett om man kan kalla hat mot vita för rasism eller inte, så ska man ställa sig frågan. “Varför hatar de oss vita?”


Det är ganska normalt och naturligt att om ett folk förtrycker ett annat folk i generationer och implementerar strukturell rasism, då kommer de som är förtryckta vilja vara “rasistiska” tillbaka. Jag har svårt att se att en svart person som hatar vita, gör det för att de tycker att vita skulle vara en lägre ras, och att det skulle vara rätt att härska över dem bara på grund av att vi har ljus hy. Kom igen liksom. Det handlar ju inte om det alls.


Men när vi vita erövrade hela världen, så gjorde inte vi det för att hämnas. Vi hade ingen anledning att vara trötta på vare sig afrikaner, native americans eller något annat folk. Det fanns inget strukturellt förtryck mot oss, som gjorde att vi ville förtrycka tillbaka. Den enda anledningen till att vi koloniserade Afrika, Amerika, Asien och Australien, var för att vi ansåg att människor med en mörkare hudfärg var mindre värda och att detta gav oss rätten att ta deras land, förslava dem och förtrycka dem.

Jag kan inte se varför en svart människa, eller en asiat eller en native american, skulle behöva hitta på den ursäkten för legitimera någon sorts “omvänd rasism.” Är det inte ganska uppenbart att om man är rasistisk och förtrycker ett folk och säger till dem att de har fel hudfärg och är därför underlägsna, då får de nog av det förr eller senare. Jag säger inte att det är okej att hata vita. Men jag kan relatera till det. Jag ser inte längre rasismen i det.


Det är mycket möjligt att det finns en handfull svarta människor av alla oss sju miljarder, någonstans, som kanske bott under en sten och kanske aldrig själv drabbats personligen av rasism eller ens läst om det. Och den här personen kanske får en idé om att vita människor är underlägsna, utan att ha någon historisk kontext eller ens vara intresserad av att kolla upp fakta. Ja, då kan jag köpa att det är rasism. Men hur många är det som tänker så? Finns de ens? Finns det någon svart människa som aldrig varit ute och sett rasismen mot svarta, och som inte har koll på det, och ändå hittar på någon sorts rasistisk ideologi, av en ren slump? Skulle inte tro det.

Categories
Debatt Politik

Någon Gång Måste Vi Också Ta Ansvar

Vi lever i ett samhälle där föräldrar med utländskt ursprung måste förklara för sina barn vad rasism är för något för att de ska vara förberedda inför första dagen i skolan.

Jag är vit och fostrad i en vit helsvensk familj. När jag började skolan behövde mina föräldrar inte förklara för mig att där finns bråkiga mörkhyade invandrarungar som kommer kalla mig för viting, svennejävel, wigger eller white trash. Vi pratade aldrig om rasism där hemma. Jag visste inte att rasism ens fanns förrän jag var runt tio år. Jag visste sedan innan att det fanns folk som hatade invandrare och folk med annan hudfärg. Och jag kände förvisso till att vita människor hade betett sig väldigt illa mot folk i andra delar av världen. Jag hade hört vad nazismen var och vad nazisterna gjorde mot judarna.

Men ordet rasism, fick jag först förklarat för mig när diskussionen om Tintin i Kongo blossade upp. Rasister är såna som håller på och prata om att vissa raser är underlägsna och i regel är det oftast vita människor som har varit den förtryckande makten. I alla fall de senaste femhundra åren. Jag började förstå detta mer och mer.

Men det lustiga är, att innan jag fick förklarat för mig at Tintin i Kongo var rasistisk, så hade jag inte lagt en enda tanke på att serietidningen faktiskt var rasistisk. Jag älskade Tintin och kollade igenom boken. Inte en enda tanke slog mig, att de svarta afrikanerna i Tintin i Kongo faktiskt ser ut som kolsvarta apor med stora röda läppar. Att de är dumma, bråkiga och pratar ett primitivt språk. Detta får man bland annat se när de åker i kanoten och sjunger på påhittad låtsas-kongo. Men när debatten blossade upp, då förstod jag direkt. Jag insåg att dessa primitiva figurer var en enda stor parodi i syfte att förlöjliga och göra narr av svarta människor. Varför har de så stora rosa läppar? Svarta människor har väl inte rosa läppar! Och de är inte alls så stora. Och varför har de en nos, som en hund eller ett litet djur, istället för en mänsklig näsa. Varför är de helt kolsvarta? Alla vet ju att svarta människor inte är helt svarta, utan snarare bruna. Det blev så uppenbart.

Det jag tyckte var mest förnedrande var dock den här blandningen av stereotypa höftskynken och spjut, kombinerat med västerländska ascessoarer som skulle se lite roligt ut. Alla afrikaner i Tintin i Kongo framställdes som stamfolk i höftskynke, pilbåge och spjut. Vissa hade lite mer kläder och pälsar eller så. Men deras hövding hade av någon konstig anledning en helt vanlig guldig kungakrona som såg ut att vara klippt ur papper eller köpt för tio kronor i Buttricks. Varför har de traditionella stamkläder samtidigt som vissa av dem har en löjlig kungakrona av papper, och en annan har en västerländsk hatt och höftskynke på samma gång? Där fanns även en svart man, som jag då antar skulle tillhöra en rikare familj. Han hade en lång traditionell särk eller manlig kjol eller vad man ska kalla det, och bar överkropp. Men runt nacken hade han en vanlig västerländsk skjortkrage. En sån där gammaldags krage som inte är nedvikt utan som står rakt upp. Också har han en fin hög hatt. Den här absurda blandningen av stereotypa traditionella stamkläder och stereotypa accessoarer som är starkt förknippade med den europeiska överklassen, det tyckte jag var värst av alla. De svarta människorna i boken framstod inte som relaterbara karaktärer utan som roliga figurer som man skulle skratta åt.

Samtidigt kom Tintin, en vit man, från Belgien, som skulle reda ut problemen som afrikanerna inte klarade själva. Belgien var som bekant en kolonialmakt och Kongo var en belgisk koloni. Belgierna behandlade Kongos befolkning med utstuderad brutalitet. Det var så sjukt och vidrigt att man inte kan förstå det.

När jag blev äldre förstod jag ju mer och mer att rasism var ett i grunden vitt problem. Även om jag fortfarande tycker att en svart människa även kan vara rasistisk mot en vit, så tycker jag samtidigt att den här diskussionen om så kallad “omvänd rasism” är löjlig. Visst kan en svart människa vara rasistisk mot vita. Visst kan östasiater vara rasistiska mot svarta. Men man måste särskilt förstå att det inte alls är samma sak. Även om rasism alltid funnits och finns i alla kulturer och mellan alla möjliga folk, så måste man fokusera på de verkliga problemen i världen. Rasism mot vita är inte ett utbrett problem. Det är inte ett strukturellt problem. Sedan finns det en annan väsentlig skillnad. Den rasismen som möjligen riktas mot vita, den beror knappast på att vi vita anses vara en lägre stående ras. Det är ju snarare en motreaktion på hur vi vita har betett oss och fortfarande beter oss, under så otroligt lång tid.

Det kan man däremot inte säga om den strukturella rasismens uppkomst. När den vite mannen började kolonisera världen, var inte det ett uttryck för frustration över att andra folk behandlat oss illa. Amerikas ursprungsbefolkning, eller afrikanerna, eller asiaterna, hade inte gjort oss vita någonting ont. Ingenting alls! Det fanns överhuvudtaget ingen anledning för oss att bete oss illa eller hämnas på dessa folk. Den enda anledningen till att vi ansåg oss ha rätten att slakta och underkuva dessa människor var för att vi såg dem som mindre värda på grund av deras hudfärg. Däri ligger skillnaden.

För att återgå till min anekdot om föräldrar som måste förklara för sina barn. Kanske borde det vara tvärtom egentligen. Det kanske är så att vi vita människor, måste börja tala med våra barn om rasism i tidig ålder, och lära dem att rasism är fel. På så sätt slipper föräldrar med annan hudfärg behöva vara oroliga och behöva förklara för sina barn vad rasism är.

Någon gång måste detta få ett slut. Och det är inte de svartas, muslimernas eller östasiaternas skyldighet att förbereda sina barn på ett problem, när det är vi vita som har skapat problemet. Nu måste vi börja prata med våra barn också.

Categories
Debatt Historia Politik Viktigt

Vi Svenskar har ett ansvar att bojkotta Turkiet

Vi har alla sett bilderna och hört om den populära turistattraktionen. I Turkiet finns det fler vidsträckta ständer än man hinner bestiga under en livstid. Där är det varmt och soligt och tacksamt att ta ett bad i det milda medelhavet. De antika städerna, som till exempel Mardin, som är flera tusen år gamla och påminner lite om ett sagoslott.

Turkiet fortsätter att locka miljoner turister varje år och lyfts inte sällan fram som ett praktexempel på att islam är förenligt med demokrati. Men bakom den vackra ridån av vidsträckta klippstränder och flottiga trestjärniga hotell, döljer sig ett mörkt förtryck. Under senare år har vi kunnat läsa om hur Turkiet blivit alltmer totalitärt under Erdogans hårdnade styre. Den etniska dimensionen av konflikterna är bara ett exempel på detta. Turkiet är det land i världen där det bor flest kurder. I den sydöstra delen av landet är dessa kurder i majoritet. Sydöstra Turkiet räknas faktiskt till den norra delen av Kurdistan, ett gränsöverskridande område i Mellanöstern, vars folk drömt om och kämpat för ett land i över hundra år. Som bekant är Kurdistan uppdelat mellan fyra stormakter i Mellanöstern som alla under lång tid tagit sin beskurna del av kakan. Bakur är det kurdiska namnet på Östra Turkiet. Den del av Turkiet som kurderna där gör anspråk på.

Vad många glömmer bort i debatten om Turkiet och den turkiska regimens förtryck mot kurderna, är just hur komplex frågan blir, när kurder själva ofrivilligt måste bidra till den turkiska diktaturens intäkter. Det finns många turkar i Sverige och många av dem är just kurder – ett stolt och patriotiskt folk som än idag kämpar för att få tillbaka sitt eget land.

Även i övriga Europa bor miljoner kurder. Kurderna från Turkiet är några av dem. Men i debatten om att Turkiet måste bojkottas, glömmer vi inte sällan bort den lilla grupp som jag faktiskt anser ha rätt att åka på semester till Turkiet. Jag talar naturligtvis om de som kommer därifrån – kurder, turkar och flera minoriteter från den kulturella smältdegeln i Turkiet. De har släktingar och familjemedlemmar som bor kvar i Turkiska Kurdistan och har naturligtvis rätt att få träffa sina nära och kära därnere. Somliga kanske tycker att de är hycklare, som å ena sidan fördömer Turkiets behandling av deras landsmän, och å andra sidan åker ner till Turkiet på släktbesök och således gynnar den turkiska turistnäringen. Jag däremot, anser att det är varje människas rätt att få åka till sitt hemland och träffa sina nära och kära där. Ingen ska kunna ta den rätten ifrån dem. Kurderna har faktiskt många släktingar som bor kvar i Turkiet och man kan inte anklaga dem för att gynna turistnäringen, när vi svenskar och övriga europeer är de största bovarna på den fronten.

Vi svenskar och västländanningar har oftast inga kopplingar till Turkiet och än mindre någon försvarbar anledning att åka dit. Det är ett privilegium. Då måste vi använda detta privilegium och bojkotta alla resor till Turkiet, istället för att klaga på kurder som åker dit för att träffa sin familj. Men Turkiet har ju så fina stränder och så mycket kultur. Det kan man väl inte bojkotta? Jo, det är faktiskt väldigt enkelt. Vi är ett av världens rikaste länder och vi blir ännu rikare om vi inte bekostar oss dyra resor till den turkiska diktaturen. Då kan väl vi som inte har något behov av att åka till Turkiet, visa den respekten att ställa in varenda resa till denna fruktansvärda diktatur, också låter vi den lilla skaran kurder som vill träffa sin familj åka dit istället.

Ja, de kommer gynna Turkiet. Och? De har inte direkt något val. Alla har rätt att återse sin familj och att inte glömma var de kommer ifrån. Vi etniska svenskar och andra europeer, vi kan däremot med gott samvete och utan problem, ställa in våra resor till denna rasistiska diktatur. Allt annat är en skam.

Categories
Bloggande Historia Viktigt

Resan Till Krakow: Dag – 3

Det var onsdag den åttonde maj. Pigg och glad vaknade jag med mina rumskamrater i den fina lägenheten. Nu var det dags. Vi skulle besöka Auschwitz med guide. Jag hade förberett mig mentalt på det här ganska länge. Bussturen dit varade ungefär en timme. Det var fint väder och guiden berättade lite om historien bakom olika byggnader som vi åkte förbi. Väl framme vid Auschwitz samlades vi utanför entrén. Jag blev nervös. Skulle jag verkligen klara av det här?

Vi gick över stenplattorna under den ökända skylten “Arbeit Macht Frei.” “Arbete ger frihet.” Det var orden som stod utanför entrén för att ingen skulle tro att det försiggick något skumt i lägret. Taggtrådarna och barackerna fanns kvar. Vi gick in i gaskamrarna medan guiden berättade om fasorna som pågick. Vi kunde fortfarande se hur de hade klöst med naglarna på betongväggarna inuti gaskamrarna.

Värst av allt var att se alla kvarlevorna. Flera hundra kilo människohår bakom glaset. Alla familjefoton som judarna haft med sig på sin sista färd. Jag grät som allra mest när jag fick se de små barnkläderna och de små skorna. Detta hade alltså tillhört ett barn på riktigt. Efter att ha tagit oss igenom lägret var jag lättad. Äntligen var det över. Men då förklarade de för mig att detta bara var det lilla lägret. Det stora lägret, från vilket jag tyvärr inte har några bilder, var kvar att besöka. Jag fick en klump i magen.

Väl framme vid lägret var där taggtrådsstängsel så långt ögat kunde , både åt höger, vänster och en kilometer framåt. Här gick vi på den ojämna krossade stenmarken, som SS-männen hade använt för att tortera judarna och de andra fångarna. Det var ett enormt fält. Fruktansvärt sterilt och ödsligt. Vid minnesplatsen i slutet samlades flera människor, inklusive ett helt gäng ortodoxa judar som ville visa sin sorg och respekt för de drygt sex miljoner judar och miljoner andra som brutalt mördades under andra världskriget.

Högar av krossade glasögon från de fångar som mördats i lägren.
Ägodelarna var ofta vardagliga och helt värdelösa, vilket tydde på att fångarna inte hade en aning om att detta var deras sista resa.
När jag såg de små barnens jackor och skor brast jag ut i gråt fullständigt, men jag lyckades ändå ta bilderna.

När röda armén intog och befriade lägret, så arresterade de själva lägrets chef, som jag glömt namnet på. De dömde honom till döden och hängde honom i den här galgen för brott mot mänskligheten. Många hävdar att rättvisa skipades, i och med att chefen för det här dödslägret slutligen själv blev dödad i sitt eget läger.

Det som chockade mig mest var dubbellivet som en av lägercheferna hade. En av dem var en god och omsorgsfull familjefar. När han anlände till lägret med sin dotter höll han dottern i ena handen och geväret i den andra. Sedan skickade han iväg henne till sitt kontor och utförde sin dagliga syssla med att skjuta ihjäl hundra till tvåhundra människor. När arbetsdagen var slut åkte han ut på stan med sin lilla dotter. De gick omkring och hade det mysigt och han köpte glass till henne. Som vilken pappa som helst skulle ha gjort. Att döda tvåhundra oskyldiga människor var ingenting för honom.

Något skärrad åkte jag med bussen från Auschwitz-Birkenau. På kvällen käkade vi ute och därefter la jag mig och sov gott. Jag förberedde mig inför nästa dag. Och vad som hände där, det får ni se.