Tag: Nazism

Categories
Filmer Historia Recension

Filmtips – “Rise of Evil”

Om ni vill ha en riktigt bra filmkväll med ett mörkt och seriöst tema, borde ni titta på den kanadensiska långfilmen “Hitler – The Rise of Evil” från 2003.

Filmen skildrar på ett dramatiskt och övervägande historiskt korrekt sätt Hitlers liv och hur kan lyckades komma till makten i Tyskland. Den skildrar också den reportern som till varje pris försökte stoppa honom. Det är en av mina favoritfilmer.

Även om den skotska skådespelaren Robert Carlyle inte talar tyska, så gör han en fantastisk insats som Adolf Hitler. Men alla karaktärer i filmen talar engelska helt utan tysk brytning, vilket vissa kanske kan tolka som lite märkligt. Men jag tycker ändå det är ett ganska bra val, faktiskt.

Den svenska skådespelaren Peter Stormare är också med i filmen och går väldigt bra in i rollen som Ernst Röhm, ledaren för SA. Trots de små historiska felaktigheterna är det en film jag tycker alla bör se. Särskilt i dessa tider med högerextrema idéer som är på frammarsch igen.

Categories
Debatt Historia Politik

Så skapas ett rasistiskt parti

Jag skulle vilja dela med mig lite funderingar kring vilka SD-väljarna är, varför de röstar på SD, och vad det är som blivit fel i politiken som banat väg för SD.


Man kan säga att det finns tre sorters SD-väljare. Nu talar jag i väldigt generella termer här, för att det ska bli så begripligt som möjligt.

  1. Missnöjesröstarna. Undersökningar visar att en stor del av SDs väljare inte ens delar SDs grundläggande värderingar. De röstar enbart på SD av missnöje, för att röra om i grytan, vilket enbart kan betraktas som dumt och ansvarslöst. Man ska väl rösta på ett parti för att man tycker de är bra, inte för att man tycker att de andra partierna är så dåliga.
  2. Gräsrötterna. Före detta socialdemokrater och moderater, till största delen i alla fall. Många av dessa är hängivna Sverigedemokrater, trots sitt tidigare ointresse för politik. De är också missnöjda, men till skillnad från den föregående kategorin delar de SDs grundläggande idéer. Många av dem uttrycker sig hatiskt på sociala medier.
  3. Sedan finns det en tredje grupp. Eliten. Sverigedemokraternas politiker och deras innersta kärna av kollaboratörer, sponsorer, deras röster utåt och de som aktivt hjälper partiet att nå ut med sitt budskap. Här talar vi om en sofistikerad och prydlig grupp av ideologiskt övertygade människor, med konsten att tala och med bra koll på politik. De vet hur man ska uttrycka sig för att inte skapa mediadrev och tillhör ofta de högre skikten i samhället. Här finns Twitter-högern och kända debattörer på sociala medier. Till och med personer som officiellt inte är sverigedemokrater eller har några direkta kopplingar till det partiet finns med. Men de bidrar indirekt till att SD normaliseras och dessutom delar de väldigt mycket av deras tankegods. Detta är enligt mig den farligaste falangen.

Samtidigt som nära nog hälften av SDs väljare inte ens delar SDs uppfattningar så finns det lika många som inte röstar på SD, trots att de har ungefär samma uppfattning som partiet. De väljer att inte rösta på SD, dels på grund av att partiet har stora problem med rasistiska skandaler, och dessutom en djupt rotad rasistisk historia som de ännu inte har gjort upp med.

Den senare delen är ett uttryck för Mattias Karlssons ambition, som han skrev om för ett par år sedan innan han lade partipolitiken på hyllan. Att skapa en stor konservativ tankesmedja, med nationalistiska idéer. Hans uttalade mål var en bred och mäktig mediekanal som rent officiellt inte är en del av Sverigedemokraterna, men när man tittar under ytan så ser man att personerna bakom har starka kopplingar hela vägen upp till partitoppen. Resultatet är att normalisera SD genom till synes oberoende mediekanaler som får stort genomslag och som inte är en del av SDs officiella varumärke. Genom att kalla sig fristående, kommer folk att tänka: “Nu är det inte bara SD som talar om att minska invandringen. Nu börjar alla andra också prata om det.” Detta blir för många en bekräftelse på att SD skulle ha haft rätt hela tiden.


Men många frågar sig också varför det kunde bli så här. Jag tror frågan är mycket mer komplex än att folk är trötta på problem relaterade till hög invandring och dålig integration. Det finns ett djupare politiskt dilemma och detta kan man se runtom i västvärlden. Begreppet kallas “Den breda mitten.” Skillnaden mellan höger- och vänsterblocken minskar och det börjar spela mindre och mindre roll vilka man röstar på. Politiken blir nästan densamma oavsett vem som har makten.


Centrala delar av denna breda politiska mitten är en vilsen socialdemokrati och en vilsen vänsterfalang runtom i världen, som försöker ha kvar sin makt genom att prata om allt annat än just klass och omfördelning mellan rika och fattiga. För att dölja att de dragit mer mot mitten och åt höger, handlar det nu istället om identitetspolitik. Nu ska man vara för invandring, minoriteter, HBTQ-rättigheter och allt möjligt. Och det är inget fel med att vara för minoriteter, invandring och HBTQ. Det måste man vara enligt mig, för det är väldigt viktiga frågor. Men det får ju inte ersätta klasstänkandet och strävan mot en ekonomiskt rättvis värld. Identitetspolitik kan inte längre användas som en front för att dölja att man dragit sig mer åt höger och slutat prata om klass.


Vi ser det i socialdemokratin i Sverige, som hade makten under åren 1982 till 1991, 1994 till 2006 och även 2014 till idag. Vad har då hänt under denna period i Sverige? Det som undersökningar visar är att klyftorna ökat ungefär lika mycket under denna period, som när borgarna hade makten emellan. Faktum är att Sverige är det land i hela västvärlden, som utvecklats snabbast från blandekonomi till marknadsekonomi. Det är det land i västvärlden där klyftorna mellan rika och fattiga ökat snabbast under de senaste 30, 40 åren. Detta har skett snabbt, oavsett om vi haft borgerligt eller socialdemokratiskt styre.


Samtidigt som detta har lett till att väldigt många människor märkt av ett kallare samhälle, så har vi då ett nytt parti som säger att allt det här är invandringens fel och som utmanar etablissemanget och säger att alla de andra partierna och förstört landet genom en dålig invandringspolitik. Ett gammalt nazistparti som putsat upp sin fasad och ganska snabbt har lyckats vända hela debatten och åsiktskorridåren i Sverige till en mer och mer rasistisk och främlingsfientlig atmosfär. Vi såg samma sak i USA, där Trump gjorde likadant och spelade på människors rädsla och hat mot muslimer och invandrare och vi har sett det i flera andra länder i Europa.
Det här är resultatet av en bred mittenpolitik där skiljelinjerna minskar och folk tröttnar på att ens bry sig om politik. När människor tappar sitt hopp och intresse för politiken, skapas en likgiltighet och passivitet som är lätt att fånga upp av mörka krafter. SDs populistiska retorik är på många sätt attraktiv om man går på magkänsla och sunt förnuft istället för fakta och statistik. Det är ju självklart logiskt att vi inte kan minska arbetslösheten när vi tar in mer arbetskraft. Och det är ju givetvis rimligt att anta, att när allt större resurser läggs på invandring så måste man ta resurserna från andra viktiga områden i samhället. Men fakta och statistik visar att det inte är så enkelt.


Sveriges ekonomi har tjänat 900 miljarder på invandring sedan andra världskriget. 600 000 människor som är födda utomlands går till jobbet varje dag. De jobbar inom vården, i butikerna, som taxiförare, konduktörer också vidare. Många av dem har eget företag och restaurang. Vilka är det som har alla dessa pizzerior och små butiker? Jo, invandrare. Det är inte många svenskar som sitter där, inte. Vilka är det som är några av de mest framstående kockarna, krögarna och restaurangägarna? Jo, invandrare, det är inte så många svenskar där heller.


Så varför detta hat mot invandrare? Jag tror bara hatet mot invandrare är en liten del i ett större globalt komplex. Jag tror egentligen inte det här handlar så mycket om missnöje med invandring. Det är något annat. Det är ett misslyckande från politiskt håll, runt om i världen, att bekämpa klyftor, fattigdom, arbetslöshet och segregation. Ur detta missnöje reser sig partier och agitatorer som till varje pris utnyttjar dessa samhällsproblem, till att locka fram det absolut sämsta hos människor. Hat. Så skapas ett rasistiskt parti.

Categories
Debatt Historia Internet Politik

Konspirationsteorier – Dårskap eller förnuft?

Konspirationsteorier har på senare år kommit upp på tapeten igen. Med internets genomslag uppstod plötsligt en ny möjlighet för vilken galning som helst att saluföra helt vansinniga villfarelser om alltifrån rymdödlor och att jorden egentligen är platt. Men måste alla konspirationsteorier per automatik vara absurda eller för den delen felaktiga? I den här debattartikeln reder jag ut begreppen och ger min egen syn på vilka teorier som är rimliga, och vilka som är ren och skär galenskap.

Den absolut mest absurda konspirationsteorin är den vi får lära oss i media och i skolan. Den officiella bilden som vi fått lära oss är att det INTE ALLS skulle finnas någon världselit som medvetet ljuger för att profitera och sko sig själva. Det i sig är en helt absurd teori. Teorin går ut på att allting är som det ska vara och att det inte finns någon maktelit överhuvudtaget. Tänk om. Den teorin är lika galen och osannolik som teorierna om att månlandningen var fejk eller att Elfte-september-attackerna skulle vara någon sorts inside-jobb.

Det har alltid funnits och kommer alltid finnas en härskarklass som skor sig själva på de breda massorna och håller dem i schack. Sedan kommer det alltid finnas de som förnekar elitens existens och intygar oss att allt är bra. Nu finns det ju de som säger att vi har avskaffat klassamhället och att vi har fullständig demokrati. Man pratar inte om det helt enkelt. Istället sopar man det under mattan och låtsas inte om att det existerar. Det är ju lika mycket klassamhälle idag som tidigare, även om det har andra former och tar sig annorlunda uttryck.


Allting förändras med tiden. Men i grund och botten är principen densamma. En världselit som ljuger oss rakt upp i ansiktet samtidigt som de i hemlighet söndrar och härskar för att uppfylla sina egna intressen. Jag talar naturligtvis inte om guldkrönta kungar och kostymnissar med monokel och hög hatt som sitter i sina slott medan alla bönder svälter ihjäl på de lertäckta åkrarna. Tiderna förändras alltid eliten förändras också. Den maktelit som finns idag ser inte likadan ut som den gjorde för femhundra år sedan.

Den uppdaterar sig och förändrar sig precis som allt annat gör. Ibland blir det till och med ombytta roller. Ibland är det just de vanliga människorna som slår sig samman och krossar eliten, för att sedan skapa en ny elit och bli exakt den elit som de en gång kämpade mot. Man måste kunna diskutera vilka det är som har den verkliga makten i världen utan att få stämpeln som konspirationsteoretiker. Det handlar inte om rymdödlor, illuminati och utomjordingar, utan om människor av kött och blod. Mäktiga människor som skor sig på folket.


Det kanske mest ironiska av allt är ju att så fort man ens nämner detta så finns det vissa som anser att det är antisemitiskt. Vad får de ens det ifrån? Vad har detta med judar att göra ens? Hur är det antisemitiskt att kritisera makteliten i samhället? Det är väl inte specifikt judar som utgör den makteliten. Det finns alla möjliga olika människor med olika religion och bakgrund inom makteliten. Att folk ens lyckas göra de där associationerna till antisemitism, visar ju att de själva förknippar världseliten med judar, vilket ju faktiskt ÄR ett antisemitiskt tankesätt i sig.


Så vi kan vara lugna. Det är ingen vettig människa som tror att judarna styr världen. Det är bara nazister och andra extremister som tror på sådana antisemitiska konspirationsteorier. De som styr världen är helt enkelt bara giriga mäktiga människor från världens alla hörn och med olika bakgrund.
Till viss del är det väl också nazisterna och antisemiterna själva som skapat denna antisemit-stämpeln. Det finns ju trots allt väldigt många konspirationsteorier som faktiskt är antisemitiska på riktigt. Det är klart att det är extremt farligt, särskilt i samband med att dessa teorier faktiskt börjar göra comeback och nå ut till fler och fler människor.


Men nazister och andra antisemiter säger ju inte längre öppet att judarna styr världen. Det är ju inte gångbart längre. Istället använder de kodord. Globalister, Djupa staten, Bilderberggruppen och den nya Världsordningen, är uttryck, som förvisso inte är antisemitiska i sig, men som tyvärr fått en väldigt negativ laddning just på grund av att nazister använder dessa uttryck som ett annat ord för judar.


Ja, man kan kritisera globalister, Världsordningen och Bilderberggruppen utan att det är antisemitiskt, men när man hör dessa ord användas ska alltid vara extra uppmärksam på varifrån man hittar källor. Dessa ord har tyvärr kidnappats av nazister.


Så de som blundar och sätter antisemit-stämpeln eller konspirationsstämpeln kan ju inte ensamma klandras för att det har blivit förknippat med antisemitism. Det är ju också nazisterna själva som börjat använda de här kodorden, som från början inte alls hade något med nazism att göra. Då är det ju heller inte konstigt att folk börjar undra om man är antisemit, när man använder dessa ord.


Med det sagt vill jag önska er alla en god fortsättning och ett gott nytt år. Och kom ihåg att det är en väldigt stor skillnad på att vara paranoid och tro att eliten styr precis allting i minsta detalj, och att vara kritisk och ifrågasätta vilka som styr på ett konstruktivt sätt.

Categories
Bloggande Historia Viktigt

Resan Till Krakow: Dag – 3

Det var onsdag den åttonde maj. Pigg och glad vaknade jag med mina rumskamrater i den fina lägenheten. Nu var det dags. Vi skulle besöka Auschwitz med guide. Jag hade förberett mig mentalt på det här ganska länge. Bussturen dit varade ungefär en timme. Det var fint väder och guiden berättade lite om historien bakom olika byggnader som vi åkte förbi. Väl framme vid Auschwitz samlades vi utanför entrén. Jag blev nervös. Skulle jag verkligen klara av det här?

Vi gick över stenplattorna under den ökända skylten “Arbeit Macht Frei.” “Arbete ger frihet.” Det var orden som stod utanför entrén för att ingen skulle tro att det försiggick något skumt i lägret. Taggtrådarna och barackerna fanns kvar. Vi gick in i gaskamrarna medan guiden berättade om fasorna som pågick. Vi kunde fortfarande se hur de hade klöst med naglarna på betongväggarna inuti gaskamrarna.

Värst av allt var att se alla kvarlevorna. Flera hundra kilo människohår bakom glaset. Alla familjefoton som judarna haft med sig på sin sista färd. Jag grät som allra mest när jag fick se de små barnkläderna och de små skorna. Detta hade alltså tillhört ett barn på riktigt. Efter att ha tagit oss igenom lägret var jag lättad. Äntligen var det över. Men då förklarade de för mig att detta bara var det lilla lägret. Det stora lägret, från vilket jag tyvärr inte har några bilder, var kvar att besöka. Jag fick en klump i magen.

Väl framme vid lägret var där taggtrådsstängsel så långt ögat kunde , både åt höger, vänster och en kilometer framåt. Här gick vi på den ojämna krossade stenmarken, som SS-männen hade använt för att tortera judarna och de andra fångarna. Det var ett enormt fält. Fruktansvärt sterilt och ödsligt. Vid minnesplatsen i slutet samlades flera människor, inklusive ett helt gäng ortodoxa judar som ville visa sin sorg och respekt för de drygt sex miljoner judar och miljoner andra som brutalt mördades under andra världskriget.

Högar av krossade glasögon från de fångar som mördats i lägren.
Ägodelarna var ofta vardagliga och helt värdelösa, vilket tydde på att fångarna inte hade en aning om att detta var deras sista resa.
När jag såg de små barnens jackor och skor brast jag ut i gråt fullständigt, men jag lyckades ändå ta bilderna.

När röda armén intog och befriade lägret, så arresterade de själva lägrets chef, som jag glömt namnet på. De dömde honom till döden och hängde honom i den här galgen för brott mot mänskligheten. Många hävdar att rättvisa skipades, i och med att chefen för det här dödslägret slutligen själv blev dödad i sitt eget läger.

Det som chockade mig mest var dubbellivet som en av lägercheferna hade. En av dem var en god och omsorgsfull familjefar. När han anlände till lägret med sin dotter höll han dottern i ena handen och geväret i den andra. Sedan skickade han iväg henne till sitt kontor och utförde sin dagliga syssla med att skjuta ihjäl hundra till tvåhundra människor. När arbetsdagen var slut åkte han ut på stan med sin lilla dotter. De gick omkring och hade det mysigt och han köpte glass till henne. Som vilken pappa som helst skulle ha gjort. Att döda tvåhundra oskyldiga människor var ingenting för honom.

Något skärrad åkte jag med bussen från Auschwitz-Birkenau. På kvällen käkade vi ute och därefter la jag mig och sov gott. Jag förberedde mig inför nästa dag. Och vad som hände där, det får ni se.