Censur | Love Eliasson - Fantasy Writer

Hur Google medvetet manipulerar sökord

Som ni kanske märkt så har min nystartade blogg eliazzon.com ändrats tillbaka till loveeliasson.blog. Alla länkar från bloggen som delats på min facebooksida, har blivit redigerade så att de stämmer överens med det nya domännamnet. Anledningen att jag återställde det nya domännamnet loveeliasson.blog var för att domännamnet eliazzon.com inte var gångbart om man vill ha trafik. Så fort du googlar eliazzon.com får du upp det här: “Menade du eliazon.com.”

Ordet eliazzon verkar nästan inte existera någon annanstans på internet. Det gör däremot ordet eliazon, med bara ett Z. Det innebär att när någon söker på min blogg visas även resultat för eliazon. Och de kommer att visas även om du inte klickar på googles automatiska korrigering. Ni vet den där som säger: “Menade du eliazon.com? Sök istället efter eliazon.” Jag upprepar. Google försöker alltså visa eliazon.com istället för eliazzon.com ÄVEN om du valt att inte korrigera din sökning.

Detta är faktiskt ett stort problem som förstör sökupplevelsen för väldigt många människor, som ofta inte hittar vad de söker efter. Det beror på att googles automatiska algoritmer är programmerade att ge de mest sökta orden företräde, och samtidigt som de väljer att filtrera bort resultat för sökord som inte är så vanliga. Systemet bygger på så kallad “listning” där alla webbplatser har en möjlighet att optimera sina egna sökord och lista sin blogg på sökmotorerna. Om du inte listar din blogg syns den inte i googles sökmotorer om du inte själv har tillgång till länken. Du kan till exempel söka på ordet eliazzon.com eller loveeliasson.blog på google. Till din förmåga märker du att google till inte visar allt som finns i min blogg i sina sökresultat. Jag kan till exempel ha trehundra offentliga inlägg totalt, men googles sökresultat kanske bara visar tio stycken av dem.

Enda anledningen till att alla resultat inte visas, trots att min blogg faktiskt är listad på google, är för att inte tillräckligt många människor söker på min blogg. Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Jo, det innebär att Google är programmerat att begränsa visst innehåll från att synas, för att inte tillräckligt många människor söker på det. På samma sätt är de också programmerade att göra sådana ord som folk oftare söker på mer synliga. Inte så konstigt, tycker ni kanske. Och nej, det hade inte varit ett problem om det inte vore från att Google även omdirigerar ovanliga sökord till liknande sökord, enbart för att dessa är betydligt vanligare. Google gör det här trots att du inte ens har bett dem om det. Ni vet ju att Google försöker hjälpa dig när du stavat fel. Om du skriver eliazzon får du frågan: “Menade du eliazon.” Då kan du ju välja att klicka: “sök istället efter eliazon.” Inget konstigt där, kanske. Men problemet är att Google kommer visa dig resultat för eliazon TROTS att du inte klickat på det alternativet.

Detta gör att mångfalden och variationen av olika sorters sidor och material på internet begränsas. De största och populäraste sidorna får mer utrymme, medan de mindre populära sidorna på ett eller annat sätt, inte når ut till människor på samma sätt. Det är givetvis en självklarhet att en populär sida drar mer publik och därmed visas oftare. Men det är en helt annan sak när Google visar resultat för andra ord än de ord som du faktiskt sökt på, trots att du inte har bett dem om det. Mina vänner. Det här är en form av webbside-apartheid, som bidrar till att internet blir mindre, tråkigare och mer enformigt och dessutom gör det mycket mycket svårare för små och nystartade webbsidor att få större genomslag. Jag har ingen aning om varför Google gör det här, men jag antar att det beror på att maximera sina intäkter från vad folk klickar på. Alternativt att de lättare vill ha koll på vilket material de ska censurera, när de har färre sidor att hålla reda på.

Frank Zappas bästa

Det finns bra musik och det finns knäpp musik. Ofta är skillnaden mellan genialitet och galenskap hårfin. Det Frank Zappa lyckades med var att kombinera konstig, galen musik med just genialitet. Frank Zappa var ett geni på många sätt. Trots sin status som kontroversiell rocklegend tog han nästan inte någon inspiration från annan rockmusik, utan från de klassiska kompositörerna.

Även om Frank Zappas musik inte är riktigt min stil, så är det något som gör att jag inte kan sluta lyssna på honom. Jag är inte så himla tänd på “rolig” musik, utan det ska helst vara lite pampigt och storslaget. Frank Zappas låtar kan beskrivas som lite flummiga i sann 70-tals-anda. Den progressiva rocken har inslag av psykedelisk natur.

Man kan lite enkelt uttrycka det som att psykadelisk är samma sak som knarkig. Det är mycket eko, sången ekar med en djup efterklang och själva ekot och gitarrerna ekar ofta mellan höger och vänster högtalare. Panorering, feedback och konstiga effekter på gitarren, såsom flanger, chorus, wahwah och vibrato, ger också den här knarkiga känslan som kommit att börja kallas psykadelisk. Ett annat vanligt förekommande element är att gitarrerna inte är helt korrekt stämda. De har ofta en gitarr i vänster högtalare och en annan i höger högtalare, som spelar likadant, vilket ger ett tjockt och maffigt ljud. Detsamma görs ofta med sången. Du kan höra en Frank Zappa i höger högtalare och en annan Frank Zappa i vänster högtalare, som sjunger likadant. Men eftersom det är inspelat två gånger är det inte exakt likadant.

Black Sabbath hade också liknande effekter och inslag på sina tidigare plattor, för att inte tala om Led Zeppelin. 70-talet kännetecknades just av att musiker experimenterade med musiken och hittade på nya spännande sound och effekter. Det här förekom ofta inom den tidigare hårdrocken på 60 och 70-talen. På den tiden hade de nya färska banden inte några stora skivbolag bakom sig, utan de fick i början fixa allt själva och uppfinna nya trix i sin musik. När musiken blev mer kommersiell på 80-talet försvann mycket av denna originalitet och konstnärliga frihet, eftersom skivbolagen ville producera musik som skulle sälja till så många som möjligt. Mycket av den experimentella flummiga musiken sållades bort.

Men åter till ämnet. Frank Zappa var inte bara en duktig gitarrist, kompositör, sångare och musiker. Han var också en väldigt skärpt debattör och samhällskritiker. På 80-talet blev han känd för sitt engagemang mot censur och korruption inom musikindustrin. Det kan till och med hävdas, att Zappa faktiskt bidrog till, eller åtminstone försökte, att rädda rockmusiken från den censur som höll på att träda i kraft på 80-talet. Upprörda föräldrar hade skapat en intresseorganisation kallad “Parent’s Music Recourse Center.” PMRC, retade upp sig på de kontroversiella låttexterna och musikvideorna som förekom inom rock och metal. PMRC vädjade till USAs regering och kongressen att få till stånd en varningstext på stötande musik. Det kanske låter harmlöst, men i praktiken skulle detta innebära att musiker skulle behöva tänka sig för i minsta detalj och lägga band på sig själva för att inte få en R eller X-varning. Skivbolagen och butikerna avvisar nämligen all musik med en X-varning, vilket gör det svårt för kontroversiell musik att nå fram.

Ett av de band som kallades upp till kongressen för att stå till svars för sina låttexter var sångaren Dee Snider från metalbandet Twisted Sister. Vad de inte hade räknat med var att Snider snabbt fick uppbackning från både Frank Zappa och en annan rockmusiker, inklusive en advokat som kongressen först trodde var på deras sida. Zappa hävdade att man inte skyddar barn bara för att man censuerar sju fula ord från att sjungas på radio och TV. Det finns sju ord i USA som per automatik leder till en X-varning. Några av dem är ass, fuck, bitch och liknande.

Nåja, censurlagen trädde i kraft ändå, så Zappa och rockmusiken vann ju inte rent tekniskt. Men det fick en motsatt effekt. I och med censuren av stötande musik, skapades här ett enormt intresse för ungdomar att leta upp den ocensurerade versionen, vilket ledde till att kontroversiell musik började blomma som aldrig förr i slutet av 80-talet och på 90-talet. Aldrig tidigare hade så mycket stötande musik kommit ut och nått sådan framgång.

Min egen far, som själv är ett stort fan av Frank Zappa och till och med fått en autograf av hans son Dweezil, har spelat mycket av Frank Zappa för mig och introducerade mig för hans musik för några år sedan. Sedan dess har jag själv börjat söka upp och lyssna på hans mästerverk. Under tiden försöker pappa skapa ett Zappa-band, som ska spela covers på Zappas låtar, men det är ganska svårt att få in rätt folk som är intresserade.

Zappas musik kännetecknades också av de märkliga skalorna han använde, som ofta bröt mot musikens regler och tänjde på gränserna inom tonharmoni och musikteori. Här har jag gjort ett litet montage med bitar från några av hans mest minnesvärda låtar. Enjoy!